Overview

Vi lever i en tid av djupgående förändringar, inte bara tekniska eller sociala, utan också, mer tyst, paradigmskiftande. Vårt sätt att tänka på verkligheten håller på att förändras. Idag är mötet mellan vetenskap och filosofi inte längre begränsat till akademiska salonger, utan gör sig gällande med kraft varje gång vi tar upptäckterna inom modern fysik på allvar. I synnerhet termen ""kvantmetafysik"" dyker upp allt oftare, oroande och förförisk, som en uppmaning att se över grundpelarna i vårt tänkande. Men vad betyder egentligen ""kvantmetafysik""? Det är inte bara en språklig modefluga eller en otillbörlig tillägnelse av vetenskapliga begrepp. Det är snarare ett scenario där mänsklighetens äldsta frågor - varifrån kommer vi? Vad är verkligheten? - får ny aktualitet just i ljuset av de senaste vetenskapliga framstegen. Kvantmetafysiken uppstår där fysiken erkänner att den har beträtt ett mystiskt territorium. I detta ""icke-lokala"" område antar filosofin utmaningen. Om den klassiska fysiken, från Newton till Maxwell, hade byggt upp en trygg värld, grundad på tydliga och intuitivt tillgängliga lagar, har kvantfysiken sedan början av 1900-talet undergrävt dess grundvalar. Heisenbergs osäkerhetsprincip, dubbelspaltexperimentet, de många tolkningarna (från Everetts många världar till den mer pragmatiska ska Köpenhamnskolan) har tvingat filosoferna att omdefiniera till synes banala begrepp som ""objekt"", ""händelse"" och ""orsak"". Arvet efter dessa konflikter är idag fruktbart. Vissa fysiker som Bohm, Wigner och Wheeler uppmanar oss att ompröva verkligheten som rent relationell (ingenting existerar ""i sig"", utan bara ""för"" och ""med"" något annat). Det är intressant att notera hur gamla intuitioner från västerländsk och österländsk filosofi återkommer i hjärtat av kvanttankesättet. Parmenides, med sin idé om ""att vara ett och odelbart"", eller buddhismen, med begreppet ""universell ömsesidig beroende"", finner överraskande ekon i det tekniska språket hos samtida fysiker. Det handlar inte om att överge den strikta försiktigheten i det vetenskapliga tänkandet eller att ge sig hän åt fantasifulla tankegångar: tvärtom är kvantmetafysiken den plats där våra båda traditioner - den västerländska kritiska andan och humanisternas tidlösa nyfikenhet - kan närma sig varandra. Den nya gräns som väntar oss ligger just här: i förmågan att ta emot förundran, samtidigt som vi behåller vår stränghet, och att leva i mysteriet utan att frukta att det ska överväldiga oss, utan tvärtom med vetskapen om att det är själva meningen med vår tänkande existens. Dessa reflektioner belyser en viktig punkt: vetenskap och filosofi, som ofta ses som separata världar, möts i undersökningen av existensens yttersta mysterier. I detta sammanhang infogar sig den mänskliga andligheten som en tredje grundläggande pol. Faktum är att önskan att upptäcka den djupa meningen med verkligheten - både genom kvantfysikens frågor och genom filosofisk reflektion - har sina rötter just i människans andliga dimension: den medfödda längtan efter kunskap, förundran och det transcendenta. Andligheten står alltså inte i motsats till vetenskapen eller filosofin, utan kan betraktas som den ursprungliga källan till deras forskning: det är strävan efter det vi ännu inte förstår, medvetenheten om rationalitetens gränser, men också förtröstan på att det finns en djupare mening att upptäcka.

Full Product Details

9798274603775

Table of Contents

Reviews

Author Information

Tab Content 6

Countries Available